Ensamheten 2011-01-28

En fredagsmorgon efter morgon pujan upplevde jag en enorm stillhet blandat med vemod och stor ensamhet. Jag kände mig inte längre delaktig i världens brus, ville bara vara ifred, men längtade också starkt efter någon levande som förstod. Jag satt mig ner och skrev en massa dikter. Här är några av dom.



Intet är som Intet

Intet är som Intet.
    Intet är som Intet.
        Intet är som Intet.

Här får man vila, här får man fylla på, det är här jag bor.



Låt Saven rinna

Inget kan ta Kärleken i från mig, för jag är Kärleken
Inget kan ta Vetskapen i från mig, för jag är Vetskapen

Sanningen är så skrämmande, så skrämmande

Folk tittar på mig, vill inte se, vill inte höra, vill inte veta
    -vill bara fylla på sina liv i fåfänglighet.

Låt täckelset falla, våga se

Vi är här nu, jag och du
    -vi är här nu, man och fru.

Förenen eder, låt Saven rinna, låt hjärtats röst i kronan skina

Vi vet vad alla vet
    -vi är Allt och skapar med tanken

 ... i evighet.



Tingeling i Lingonskogen

Tingeling i Lingonskogen, grävskoporna dånar, köplusten suger.

Stilla Dig - Stilla Dig - Stilla Dig

Sluta sjunga någon annans melodi, hitta din egen

Ingen blir lycklig av köplustens rus
stanna, stanna och bygg ditt eget Hus.



Höga höjden

Vad får jag vara?
    Vad får jag heta?
        Är det ingen som vill veta?

Vandrar ensamt höga höjden mellan Vishuddi och Sahasrara. Stigen smal, luften tunn, utsikten hissnande.

Kompassen i hjärtat, synen i mörkret, inga spår att följa ...




Tillbaka till Projekt Sol - Swadhyayas anteckningar