Oktober 2006
Huset.

Jag går på en stig i en djup skog och förnimmer en svag lukt av de blålila blommorna utmed stigen. Stigen går upp på en kulle där vinden leker i det långa gula gräset. Jag fortsätter ner i skogen som djupnar allt mer. Där långt inne ligger en igenvuxen tomt, mossa och gröna rankor omsluter det som en gång varit en blomstrande trädgård. Mitt på tomten står en förfallen lada, den stod där redan innan jag fick veta att jag skulle leta efter den. Jag blir ombedd att gå in, ladan byter skepnad, växer och blir ett stort öde hus, en gång i värden målat i falurött med vita knutar. Det finns ingen dörr, stora utslagna fönster gapar mot mig. På något sätt kommer jag in i det öde huset som är helt tomt. Tak och väggar håller på att rasa in.

- Det här är inte längre mitt hus!, jag måste ha gått in i mitt gamla hus som jag lämnat för länge sedan. Om man tar till höger på kullen med det gula gräset, och följer åsen österut så ligger där mitt nya hus, med vidunderlig utsikt i alla vädersträck. Huset är inte helt klart men utsidan är fin, jobbar med insidan som börjar ta form. Ett rum är färdigt, där vilar jag när jag inte jobbar med de andra rummen. Jag skall aldrig mer gå in i mitt gamla hus. Bara titta på det från utsidan och låta naturen sakta ta tillbaka det. Jag skall gå dit då och då och tacka Gud för att jag hittat ett nytt hem, där vinden svajar gräset.