Till mina kära - 2018-02-04

Ni är väldigt nära, men ändå så långt borta

Ni måste stanna upp

Stanna upp och se det vackra – det uppenbara

När kärleken blommar gör den det i stillhet, i ödmjukhet och i smyg. Utan väsen.

Ni kan inte läsa om mig i rubrikerna, ej heller fullt ut här

Det enda ni kan göra är att uppleva mig – för det behöver ni ingen annan, inte ens mig. För jag är ingen annan, jag är en del av dig. Du behöver inte vänta, för du/jag redan är.

Gå ut i snön och möt mig där. Se spåren ni trampar och saltet ni strör på mig. Varför inte stanna och se mig i ögat, se vem jag egentligen är? Geometrin i flingan. Ljusets brytning i snön. Det heliga tysta. Vibrationen bakom allt. Andetaget djup där inne. Närvaron i stunden. Allt.

Du behöver inte leta. Jag är redan här. Med dig. I dig. Nu och alltid.

/Kärleken



Tillbaka till Projekt Sol - Swadhyayas anteckningar